Over there

Nu är det nära! Det är onsdag eftermiddag och om bara några få timmar tar vi bilen upp till Arlanda. Checkar in på hotellet, tar ett par kalla och goda öl och går till sängs. Torsdag morgon lyfter planet mot USA och Newark Airport i New Jersey! Senare på kvällen / natten landar vi i Nashville, där vi stannar tre nätter. Tidsskillnaden på sju timmar gör att när vi landar kl.18.00 svensk tid, så är klockan cirka 01.00 fredag morgon här i Sverige!
*******************
Jag ska försöka att uppdatera bloggen kontinuerligt via hotellets Wi-Fi eller data! Vi höööörs...

Matchdax

Dags för en ny spännande och fullständigt oviss fight i Rocklunda i kväll. Oskarshamn brukar vara besvärliga (som alla lag...), så vi får väl se. Lär bli litet rotation i kedjeformationerna. Nödvändigt i och för sig när det inte funkar, men det får inte bli panikartat. Tro på det ni har sagt att ni ska göra!
*******************
Har svårt att koncentrera mig på matchen, med tanke på den stundande USA-resan. Planet lyfter torsdag morgon och på lördag har vi en inplanerad match i Nashville att se fram emot. Nashville Predators möter Florida Panthers. Det ska bli skitroligt.
*****************
Sedan väntar litet country-music på diverse pubar och på måndag drar vi till Memphis och - Graceland!
*****************
Så hockeyn tar just nu inte upp all min tid. Ovanligt nog....
*****************
Har just avslutat grund-research för min tredje bok om hockey. Ska börja skrivarbetet när jag kommer hem.
******************
Nää, den handlar inte om VIK. Ett annat hockeylag....

Vanudå?

Inser plötsligt med en iskall känsla i maggropen, att den kommande resan till USA (vi åker på torsdag...), kommer att innebära att jag missar ett antal VIK-matcher. Och inte bara en, två eller tre, nää - slutsiffran blir 7! Jag kommer alltså att missa sju VIK-matcher under tiden "over there". Vilken käftsmäll!
******************
Just nu njuter jag av serietabellen för SHL. Varför? Gissa själva, men en stor del är glädjen över att Jocke Fagervalls Luleå toppar tabellen. Härligt för Jocke, som jag lärde känna som en härlig person och att han är en mycket skicklig tränare bevisas nu än en gång.
******************
Den allsvenska hockeytabellen är upp-och-ner. Åtminstone om man tittar på alla s.k. experters förhandstips. Intressant att se hur länge de här trenderna kommer att hålla i sig.
*****************
Hur VIK ska göra för att få till stånd någon form av islossning, kan inte ens jag svara på. Men i matchen mot Almtuna saknade jag den allra viktigaste ingrediensen för att vinna en hockeymatch. Nämligen hjärta. Utan ett sådant vinner man inte i hockey. Och att den "detaljen" saknades, gjorde mest ont för mig.
*********************
Under lördagen gjorde Simon Fredriksson come-back i VIK:s J20-lag och han är således spelklar igen efter sin skada. Om det innebär att Kristians Rubins får stå på tillväxt, att Marcus Söderkvist fortsätter att spela center,eller - tjaa, det visar sig. Simon lär i alla fall vara med mot Oskarshamn.
******************
IKO som har hockey-Sverige kanske färgstarkaste tränare i Fredrik Söderström. En härlig kille. Ni som brukar "twittra" - missa INTE Fredriks twittrande! Stor underhållning.

Hockey är på gott och ont

Ibland är det bara sååå jobbigt att vara hockeynörd. Och att hålla på VIK. Min egen relation till VIK daterar sig mer än 50 år tillbaka i tiden, och jag kan gott säga att det aldrig någonsin har varit någon dans på rosor. Resultaten har genom åren varierat - upp och ner, och många gånger har jag förtvivlat och känt att: "Nää - det är nog nu. Jag orkar inte mer." Men lika säkert är att det sällan går längre än timmar, innan känslan är tillbaka igen. Den där positiva alltså....
****************
För ishockey är nummer ett. Det finns helt enkelt ingenting som fascinerar och engagerar så mycket och så många. Känslor. Det är vad hockey handlar om. En hockeymatch utan känslor inblandade, är som att dricka en varm och avslagen bira. Kass, helt enkelt.
*******************
Nu senast blev det en svidande förlust i Uppsala mot Almtuna. Till på köpet i arenan med det mest fasansfulla namnet i hela hockeyvärlden: "Metallåtervinning Arena". Men oavsett namnet - VIK gör en så erbarmligt ynklig match, att man bara tappar haken och knappt tror sina ögon. Erkänner att jag deppade en hel del i slutet av matchen, för att sedan ta beslutet att: "Nää - nu släpper vi det här och går vidare".
*************************
På måndag möter vi Oskarshamn hemma i Rocklunda. Då jävlar!

Per Morberg...

...gillar jag INTE! Men den här intervjun med honom är så jäkla bra att jag bara måste få dela den med er:

-Osympatisk, dumdryg och ondskefull. Under hela sin skådespelarkarriär har Per Morberg gestaltat obehagliga figurer. Men som brutal machokock i matlagningsprogrammet "Vad blir det för mat" fick han i somras plötsligt känna på hur det är att bli folkkär.
Fast han verkar inte vara särskilt glad för det när vi träffades över lunch.

Känns det inte lite märkligt att plötsligt bli folkkär som tv-kock?
– Ja, haha. Livet är märkligt, eller hur?

Men hur känns det?
– Jag skiter i det totalt, jag skiter i det. Jag skiter i alltihop!

Det tror jag inte att du gör.
– Jag hatar att göra intervjuer! Jag har gjort det i 25 år. Jag är fed up, jag är så fed up på att tala om vad fan jag gör för någonting och vad folk tycker om det. Samma jävla skit varenda gång. Kan vi inte snacka om någonting annat?

Vad vill du snacka om då?
– Ingenting egentligen. Inte ett skit! Jag vill bara sitta tyst hela tiden.

Du har inget att säga om det som händer innan och bakom, tankar och idéer, det som inte visas i tv?
– Jag tycker inte att det är intressant att berätta om det.

Varför inte? Du använder till exempel rätt okonventionella redskap. Skär lamm med sticksåg och skalar potatis med högtryckstvätt?
– Det har jag gjort i 15 år. Och det ser man ju där, vad fan ska vi sitta och prata om det för? Titta på det, säger jag. Folk kommer fram på gatan och säger: "Fan, vad jag gillar ditt program". Åtta personer på vägen hit stoppade mig och sa det. Då blir jag glad och säger tack. Det räcker! Jag har hatat den här jävla intervjusituationen ända sedan innan jag kom in på scenskolan. I 30 år!

Du vill inte ens ge ditt program extra uppmärksamhet nu när det sänds i mer undanskymda TV4 Plus?
– Jag skiter i det också. De får sända det var fan de vill! Det skiter väl jag i! Det får gå precis vad fan de vill! Måste jag ha några åsikter om det också? Vad är det du vill veta, vad är det jag ska berätta? Jag har ingen lust att lämna ut mig. Jag har ingen lust att tala om varför jag tycker det är jobbigt att bli intervjuad ... Hur ska du göra reportage om det här då? Skriva att jag är en gris bara? Gör det!

Eftersom du inte är intresserad av att prata så föreslår jag att vi avslutar lunchen under tystnad.
– Ja, har du inga frågor så kan vi avsluta den här intervjun.

Du vill ju inte svara på några.
– Jag svarar ju på frågorna hela tiden. Men du ställer ju inga.

Du, vi avslutar det här nu.
– Okej, det är inga problem för mig. Tack då.
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Så hanterar man en intervju!


Sagan om ringen

Ingen som känner mig kan ha undgått att jag gillar hockey? Eller - gillar, hockeyn är för mig en livstids passion, ett levnadssätt, något som är lika oumbärligt i mitt liv som min allra närmaste familj. Förresten - VIK ÄR min familj! Hockeyn har gett - och ger fortfarande -
så fantastiskt mycket. Förmånen att få träffa massor av intressanta människor, mer eller mindre kända. I går tisdag, var det match i Rocklunda (Jag vägrar konsekvent att kalla det för ABB Arena Nord) mot norrländska Asplöven.
*******************
Då kom han tillbaka. Det var litet av en kombination med "Sagan om ringen" och "Konungens återkomst". Jag hade precis informerat mina nya pressvärdinnor Anna och Petronella om vikten av att endast släppa in ackrediterad personal på pressläktaren. "Bortsett från en - nämligen VIK:s tränarlegendar Svenåke Svensson! Han har alltid fri passage - kom ihåg det!". Och vad händer? Jo, givetvis dyker han upp, Svenåke!
******************
Som alltid med ett strålande varmt leende och som alltid stolt uppvisande sin Stanley Cup-ring. Den som han fick i egenskap av scout för Boston Bruins, då laget vann NHL-slutspelet för ett par år sedan. Ringen är fantastisk. Innehållande 400 (!!!!) diamanter och värderad till cirka 30.000. Dollar!!! Jag lovar att man grips av ödmjukhet när man får prova dyrgripen, som innehåller cirka 91 gram vitt guld!
******************


Vi laddar för fullt!

Nu är vi snart framme vid "The final count-down" och då snackar jag givetvis om avresan till USA för våran del. Torsdag morgon 25/9 kl.09.05 är det sagt att vårt plan ska lyfta från Arlanda, med destination Newark Airport i New Jersey,USA! Men vi lämnar Västerås redan på onsdag kvällen, hämtar upp vårt resesällskap Anders och Anneli,och åker till Arlanda. Där vi varvar ner, sover och går upp utvilade tidigt på morgonen. Allt för att slippa gå upp extremt tidigt på torsdag morgon och dra iväg från Västerås.
******************
Nu kan i stället relaxa, hotellet ligger faktiskt ihopbyggt med Arlanda Airport,så vi går ner och checkar in bagaget,återvänder till hotellet och käkar frukost i lugn och ro och sedan - drar vi!
*****************
Det kommer att bli fantastiskt. Vi kliver av planet i Newark, hoppar på nästa som tar oss till Nashville, där vi beräknar landa 18.00 lokal tid. Där stannar vi sedan tre nätter, hämtar ut en bil och åker vidare mot Memphis. Där blir det två övernattningar, sedan rullar vi söderut mot New Orleans, där jag firar min stora dag! Men i mellanpartiet väntar tre näter "on the road", där vi inte har något alls inbokat! Tre nätter i New Orleans och sedan flyger vi till Las Vegas för att förstärka reskassan.
*********************
Så ser grundplaneringen ut. Men det kommer att hända saker emellan. Det kan jag lova. En hel del överraskningar kommer jag att berätta om senare och - ja, vi får väl se! Men ni får gärna följa våra äventyr här på bloggen. Jag räknar med att kunna rapportera fortlöpande.
********************


RSS 2.0