engulsvartgurka.blogg.se

 I går var det augusti och den 22:a det exakta datumet. Med andra ord 59-årsdagen för Mishat Fahrutdinov, den genomtrevlige ryske forwarden som kom till VIK 1989 och stannade i 8 säsonger. Han berörde omgående och vi fick se att alla ryssar var inte av den typ som vi kanske litet till mans föreställt oss. Alltså buttra och bullriga och - tjaa,annorlunda!

Mishat var precis tvärtom. Utåtriktad, glad och skojfrisk, intelligent (lärde sig svenska på knappt tre månader....) och väldigt öpppen. Alltså en helt igenom "vanlig" människa. Och så var han ju dessutom en rasande duktig hockeyspelare. Teknik, fart och extrem spelförståelse. Givetvis VIK:s förste ryske spelare någonsin - det blev åtskilliga fler med tiden och mycket berodde på det avtryck Mishat satte genom sin blotta närvaro.

Själv blev jag och min kompis Anders på Brages Tryckcenter, personligt goda vänner med Mishat, då Anders mer eller mindre anställde Mishat på sitt tryckeri. Allt för att han skulle få hjälp in i det svenska samhället, lära sig språket ännu bättre och få umgås med personer som inte alls var hockeyintresserade. Även där satte han sina avtryck. Alla tyckte helt enkelt om Mishat.

För oss,Anders och mig,blev det en extra knorr på livet. Genom Mishat kom vi i kontakt med en lokal politiker med ryska kopplingar. Han i sin tur hjälpte oss in i den ryska hockey/affärsvärlden och vi blev inbjudna till Moskva för att diskutera framtida affärskopplingar. 

Vi fick träffa Viktor Tikhonov och bjöds in på hans privata kontor för samtal. Vi förde underhandlingar med Dynamo Moskvas klubbpresident Alexander Stebelin (sedermera ordförande i ryska hockeyförbundet) om eventuella framtida affärslösningar. Som bland annat resulterade i att vi gjorde en mängd jobb åt den sovjetiska VM-truppen och fick nöjet att presentera oss för hela det sovjetiska laget i deras omkädningsrum.

Roliga tider,men åter till Mishat. Som efter en kort tur till Tyskland återvände till sitt Ryssland,där han bl.a. blev coach och förde det ryska J18-landslaget till VM-seger, innan han blev coach i KHL. Och nu senast för Amur Khabarovsk,från vilket lag han dock sparkades strax före jul i fjol.

Jag var i kontakt med Mishat under gårdagen,då han tackade för alla gratulationer och berättade att han för närvarande sökte ett nytt coach-jobb och att underhandlingar pågick.

För VIK spelade han 464 matcher,gjorde 129 mål och svarade för 199 assists under sina åtta säsonger i klubben. Hans 28-årige son Marat har spelat i KHL,men tillhörde senaste säsongen VHL-lagen Rubin Tyumen och Sputnik Nizhny. Dottern Jana tillhör företagsledning på IKEA i Moskva - att hon pratar utmärkt svenska är väl ingen överraskning efter utbildning på Stockholms Universitet.

Så än en gång - grattis Mishat och tack för åren i VIK! Lycka till i din fortsatta coach-karriär!

 

Har ju tidigare skrivit och berättat om Lennart Hyland,50- och 60-talets stora mediala ikon. När det gällde radio och TV,så var det bara Lennart Hyland som gällde. Underhållning i radio? Programledare - Lennart Hyland. Idrottsreferat i radio? Kommentator - Lennart Hyland. Underhållning i TV? Programledare - Lennart Hyland. Idrottskommentator i TV? Lennart Hyland. Det här tog så småningom ut sin rätt och det har skrivits och berättats om vilket högt pris Hyland fick betala i form av privatliv och hälsa. Men han "offrade" sig för svenska folket och vad som krävdes. Han tog det och han betalade slutligen det ultimata priset.

Men hur som helst. Det jag vill berätta om hände i december 1961. VIK hade chockat hela hockey-Sverige och vunnit nästan allt som gick att vinna,anförda av sin nye spelande tränare Gösta"Lill-Lulle"Johansson och med lagets superstjärna "Garvis" Örhlund som drivande. I december spelades traditionsenligt en tränings/uppvisningsmatch mellan Tre Kronor och Pressens lag. Alltså ett lag som togs ut av sport-journalister och som bestod av spelare som var nära att spela i Tre Kronor.

Nu var det match. "Garvis" Öhrlund var uttagen till Tre Kronor,medan Rolf Hallgren,Roger Olsson och Ulf Kjellman - alla från VIK - skulle representera Pressens lag. Så jag och tre kompisar,Svenne,Bernt och Lennart,beslöt att åka upp till Johanneshovs ute-rink och se matchen. Det rådde full snöstorm men Lennart,som var chaufför till yrket,skulle köra. Vi åkte till Vällingby. Längre vågade inte Lennart köra! In i stor-Stockholm? Aldrig. Så vi tog pendeltåget från Välllingby - mot Johanneshov.

Efter ungefär halva resan,då tåget stannade vid en station,klev en äldre herre i överrock och hatt ombord. Han satte sig på en ledig plats mitt emot oss killar. Jag tappade hakan - det var ju för fan Lennart Hyland! Jag petade till Svenne och väste: Titta! Det är Lennart Hyland! Vi trodde inte våra ögon. Vi satt bredvid - Hyland!!!

Som naturligtvis såg att vi kände igen honom och log litet roat. Frågade sedan: "Var kommer ni ifrån grabbar?". Jag var kaxigast och svarade: "Från Västerås!".  "Jaha - och vad ska ni göra i Stockholm?"  "Vi ska se hockeymatchen mellan Tre Kronor och Pressen!"  "Jaså,men i Västerås kan man väl bara spela bandy?" "Näädå - vi har fyra spelare med i den här matchen i kväll" dräpte jag till med. "Aha" svarade Hyland,drog ner hatten över ögeon och slumrade till. Bara för att vakna framme vid Johanneshov,där han reste sig,tog fram ett kuvert och gav mig. "Var så goda" sa han. "Va? Vad är det här?" frågade jag. "Det är 4 biljetter till matchen - ha så kul grabbar" sa Hyland och klev av tåget!  Och visst - det var 4 fribiljetter till matchen!

Jag kunde knappt hålla mig tills vi kom hem till Västerås,för att berätta för mamma vem vi träffat. Men hennes respons var inte imponerande: "Äh. Du bara hittar på. Inte har du sett Hyland inte" blev hennes kommentar och hon kunde absolut inte tro att jag talade sanning. Och det gick aldrig att övertyga henne efteråt,till min enorma besvikelse!

Men det var så det gick till när jag mötte - Lennart Hyland! Och jodå - berättelsen är helt sann!