Skrivklåda
I likhet med min vän Gurk-Olle,så lider jag sedan årtionden tillbaka av "skrivklåda". Jag har ett nästan sjukt behov att uttrycka mig i skrift. Har älskat det sedan mitten av 50-talet,då jag började "författa" små historier om den vilda västern med cowboys och indianer. När sedan sportintresset slog rot,så började jag skoja med litet egna matchreferat. På den här tiden fanns en dominerande sporttidning i landet,Idrottsbladet,som kom ut några gånger per vecka. IB hade sin styrka i att man hade lokala skribenter landet runt och man sökte kontinuerligt efter nya - via annonser. Jag chansade och skrev en ansöka till tidningen. Gissa om jag blev snopen när jag fick ett "JA" till svar! Det här var 1964 och under ett par år var jag tidningens representantt i Västerås. Skrev om alla idrotter,hockey,fotboll,fri idrott o.s.v. Efter ett par år kom andra intressen (Ingrid!!!) in i mitt liv. Jag startade familj och skrivandet fick vila. Men - skrivklådan fanns där. Jag prenumererade sedan mitten av 60-talet på "The Hockey News" och började skriva insändare där. Formligen dränktes i svar från hela Nord-Amerika. En av alla som svarade,visade sig vara free-lance-skribent och tillika scout för Chicago Blackhawks. Han bjöd över mig till Chicago,jag var där i ett par veckor och intervjudade spelare som Bobby Orr,Guy Lafleur,Börje Salming,bröderna Stastny och många,många fler! Det var fantastiska upplevelser. Fick en halvtimme privat med Bobby Orr,men förmanades att absolut INTE fråga om hur det var med hans knäskador...
När jag kom hem skrev jag artiklar om NHL och mina upplevelser. Blev då VLT:s expert på NHL-hockey och skrev inlägg varje vecka. Även i Nerikes Allehanda och Dala-Demokraten! Fick även frågan från ett par amerikanska magasin och skrev några artiklar om svensk hockey i nord-amerikanska hockeytidningar! Så kom plötsligt VIK in i mitt liv. Jag hade skrivit ett antal kritiska inlägg i VLT om hur VIK spelade och hur allting sköttes i föreningen. Blev uppringd av Börje Andersson,som ville träffa mig å styrelsens vägnar. Jag blev skiträdd. Trodde jag skulle svartlistas och portas från Rocklunda! Det blev tvärtom. Man ville ha min kunskap i föreningen och allt sedan dess har jag skrivit texten till klubbens matchprogram. Samt även varit redaktör för klubbtidningen "Passningen" under flera år.
I våras skrev jag min sista text för programbladet. Hälsan inom familjen sätter stopp. Fick dock det fina erbjudandet att ansvara för klubbens historik och det kändes som ett hedersuppdrag som jag bara måste tacka ja till. Har nördat in mig totalt på svensk hockeyhistoria och vet nog det mesta som går att veta om den svenska hockeyhistorien - inte bara VIK. Och slutligen - skrivklådan? Den går aldrig över...
