engulsvartgurka.blogg.se

Så kom då första förlusten denna säsong för VIK avseende seriespelet. Inte alls förvånad att det kom i en bortamatch mot Skövde, ett lag som spelar en snabb och fyndig hockey och som är väldigt hemmastarka. Plus att laget var toktaggat efter storförlusten mot värsta rivalen Mariestad bara några dagar tidigare. Och det är fortfarande med förundran man upplever hur andra lag lyfter just i möten med VIK. Efter slutsignalen i Billingehov var det nästan som om hemmalaget hade gått upp i SHL! Det var mer eller mindre eufori bland både spelare och ledare. Och OK - den glädjen missunnar jag inte dem, konstaterar bara fakta. 

**************

Precis som vid ett samtal efteråt med Thomas Paananen, som också påpekar den "detaljen". -När man scoutar de här lagen och ser dem i andra matcher och sedan jämför med hur de agerar mot oss - så är det inte samma lag!

**************

Nåja, en förlust är ingen katastrof. Det finns i dagens hockey inget lag som klarar att gå igenom en serie med enbart vinster i bagaget. Däremot blir det intressant att följa hur VIK hanterar den här förlusten.

**************

Pratade litet med Fredrik Hetta, som var grymt besviken efter matchen. -Jag låg vaken hela natten och spelade matchen i mitt huvud, gång på gång. Taskigt att vi inte klarade att fortsätta våran svit med sex segrar, men nu är det som det är och ingenting att älta. Bara att glömma och gå vidare. Och nej - det vara inte jag som sköt i stolpen med fyra sekunder kvar av matchen....

**************

-Det kan ha varit jag, menade Johan Skiöld. -Det var en riktigt rörig situation med många spelare inblandade. Surt att förlora, men sviter spricker alltid till slut. Sedan är det ju också så att vinner man åtta i rad, så vill man att det ska bli nio. Vinner man 10 raka så kräver man - både vi sjäva och fansen - 11...

************

Själv känner jag att VIK skapar chanser i parti och minut. Men det blir litet för "blött" i själva avsluten. Man spelar litet för mycket "fancy", med elegant passningsspel men när man kommer till avslutet så känns det alldeles för duttigt. Dessutom saknar jag offerviljan att gå in i smeten framför motståndarnas mål och ta en smäll för att kunna få till ett mål. Dock kan man likaväl vända på det resonemanget och i stället peka på att man ändå skapar massor. Personligen blir jag mer orolig när ingenting skapas offensivt. I nuläget är jag helt övertygad om att islossningen kommer - när som helst.

************

Det förtjänar återigen att påpekas att VIK i oktober månad 2017, INTE är ett allsvenskt lag. Det här verkar vara något som man glömmer bort när man tar del av "folkets" åsikter. -Svagt att tappa poäng mot Arboga, alternativt med "hur kunde man torska i Skövde". Lagbygget VIK är inte alls färdigt - långt därifrån och det ska det kanske inte vara heller vid denna tid på året. Kom ihåg att "vi" spelar i Hockey-Ettan!

**************

Helena Ambjörns betydelse som fysansvarig kan inte nog premieras. Hittills har inget lag besegrat  VIK i tredje perioderna. Här är man starkast. Och när vi för en vecka sedan mötte Borlänge och fick veta att även de kört med 3D-träning under sommaren, så väcktes nyfikenheten om skillnaden mellan lagen. Det var även här tydligt att VIK var klart starkast i matchens slutskede. En annan sak som ska lyftas genom Ambjörns träning är att inga spelare -  i stort sett - har varit skadedrabbade. Under mina år i VIK har jag sällan eller aldrig upplevt ett så "skadefritt" VIK-lag så långt in på säsongen.

****************

Och till sist - genom Andreas Borgmans spel i NHL, så har det trillat in en del dollar redan tll VIK. Det berättade Mats Broqvist vid ett sponsormöte på torsdagen. -En delbetalning har vi fått - ytterlligare en kommer en bit in på 2018. Pengar som vi inte har budgeterat!

*************************

 

Jag har aldrig varit rädd för utmaningar. Tvärtom - men när jag tänker efter så inleddes nog den delen av mitt liv på allvar, först när jag passerat 40-strecket och blivit kompis med Anders. Alltså - tillsammans var vi nog ganska galna! Vi kunde sätta oss en kväll, ta ett par öl och börja spåna idéer. De allra flesta kom nog till på diverse pubar och hotellrum i London faktiskt. Där föddes det planer. Det märkligaste var/är nog att de allra flesta tokigheterna också omsattes i verkligheten!

Som att: öppna en butik i Gallerian där vi sålde sport- och pop-souvenirer. Eller starta ett cover-band och resa runt i distriktet och spela på diverse tillställningar och gatufester. Eller som att spela in en platta. Eller åka till Ryssland och underhandla med företrädare för Dynamo och Spartak Moskva. Eller som att arrangera idrottsgalor. Eller som att starta ett helt nytt souvenirkoncept och presentera det på Svenska Ishockeyförbundet (för övrig ett koncept som man använder sig av i dag!!) Eller som att trycka upp t-shirts,kepsar och väskor åt det ryska VM-laget i hockey och även leverera prylarna till det ryska omklädningsrummet efter en landskamp i Globen. Eller träffa Viktor Tikhonov på hans privata kontor i Luznicki Stadium. Och så vidare i all oändlighet. Men ett av de mer crazy-betonade påhitten var nog när vi deltog i en träning med ett fotbollslag i Super-ettan!

Jag hade precis börjat jobba hos Anders - på "Brages" - och där hade vi en arbetskamrat som tillika var licensierad elittränare i fotboll. Just där och då tränade han BK Forward från Örebro, som då spelade i Super-Ettan. Tanken föddes direkt: "Kan inte vi få vara med och träna med laget?". Svaret blev positivt men vi enades om att göra en galen grej av det hela.

Det här var en tidsepok då begreppet "video-juggar" myntades. Alltså, representanter för diverse svenska klubbar, satt hemma och letade fotbollsspelare via video. Företrädesvis från öst-blocket och dåvarande Jugoslavien och Ryssland. Därav namnet "video-juggar". Så saken var klar - vi skulle utge oss för att vara just "video-juggar"!

Vi åker iväg till Trängens IP i Örebro, där BK Forward hade sin träningsanläggning. Vi kliver in i omklädningsrummet hos laget, med våra prylar i varsinn ICA-kasse. Vi hade inte ens fotbollsskor, utan vanliga jympa-dojor!! Nickar och säger "hello" till alla - inget mer. Byter om och hänger med på uppvärmningen. Sedan börjar det riktigt roliga. När vi ska vara delaktiga i diverse övningar, så ser vi en del rynkade pannor och vissa skakar på huvudet. Vi ska köra en övning "2 mot 1", där den en av oss ska nicka fram bollen till den andre, som i sin tur ska gå på avslut. Det går så där! Jag som nästan aldrig i mitt liv nickat en boll, gör väl inget höjdarintryck men det får väl gå. Och så småningom spelar vi tvåmål, där det ändå funkar. Men att våra nya "lagkompisar" inte är imponerade, är väl att vara diplomatisk

Nåja - i omklädningsrummet efter träningen avslöjar "vår" tränare hela grejen, och alla har vansinnigt roligt! Men roligast av alla hade alla gånger Anders och jag! Kan väl tillägga att jag - som då var 46 år gammal - aldrig fick något kontraktsförslag från vare sig BK Forward eller någon annan klubb...