engulsvartgurka.blogg.se

Jag har aldrig varit rädd för utmaningar. Tvärtom - men när jag tänker efter så inleddes nog den delen av mitt liv på allvar, först när jag passerat 40-strecket och blivit kompis med Anders. Alltså - tillsammans var vi nog ganska galna! Vi kunde sätta oss en kväll, ta ett par öl och börja spåna idéer. De allra flesta kom nog till på diverse pubar och hotellrum i London faktiskt. Där föddes det planer. Det märkligaste var/är nog att de allra flesta tokigheterna också omsattes i verkligheten!

Som att: öppna en butik i Gallerian där vi sålde sport- och pop-souvenirer. Eller starta ett cover-band och resa runt i distriktet och spela på diverse tillställningar och gatufester. Eller som att spela in en platta. Eller åka till Ryssland och underhandla med företrädare för Dynamo och Spartak Moskva. Eller som att arrangera idrottsgalor. Eller som att starta ett helt nytt souvenirkoncept och presentera det på Svenska Ishockeyförbundet (för övrig ett koncept som man använder sig av i dag!!) Eller som att trycka upp t-shirts,kepsar och väskor åt det ryska VM-laget i hockey och även leverera prylarna till det ryska omklädningsrummet efter en landskamp i Globen. Eller träffa Viktor Tikhonov på hans privata kontor i Luznicki Stadium. Och så vidare i all oändlighet. Men ett av de mer crazy-betonade påhitten var nog när vi deltog i en träning med ett fotbollslag i Super-ettan!

Jag hade precis börjat jobba hos Anders - på "Brages" - och där hade vi en arbetskamrat som tillika var licensierad elittränare i fotboll. Just där och då tränade han BK Forward från Örebro, som då spelade i Super-Ettan. Tanken föddes direkt: "Kan inte vi få vara med och träna med laget?". Svaret blev positivt men vi enades om att göra en galen grej av det hela.

Det här var en tidsepok då begreppet "video-juggar" myntades. Alltså, representanter för diverse svenska klubbar, satt hemma och letade fotbollsspelare via video. Företrädesvis från öst-blocket och dåvarande Jugoslavien och Ryssland. Därav namnet "video-juggar". Så saken var klar - vi skulle utge oss för att vara just "video-juggar"!

Vi åker iväg till Trängens IP i Örebro, där BK Forward hade sin träningsanläggning. Vi kliver in i omklädningsrummet hos laget, med våra prylar i varsinn ICA-kasse. Vi hade inte ens fotbollsskor, utan vanliga jympa-dojor!! Nickar och säger "hello" till alla - inget mer. Byter om och hänger med på uppvärmningen. Sedan börjar det riktigt roliga. När vi ska vara delaktiga i diverse övningar, så ser vi en del rynkade pannor och vissa skakar på huvudet. Vi ska köra en övning "2 mot 1", där den en av oss ska nicka fram bollen till den andre, som i sin tur ska gå på avslut. Det går så där! Jag som nästan aldrig i mitt liv nickat en boll, gör väl inget höjdarintryck men det får väl gå. Och så småningom spelar vi tvåmål, där det ändå funkar. Men att våra nya "lagkompisar" inte är imponerade, är väl att vara diplomatisk

Nåja - i omklädningsrummet efter träningen avslöjar "vår" tränare hela grejen, och alla har vansinnigt roligt! Men roligast av alla hade alla gånger Anders och jag! Kan väl tillägga att jag - som då var 46 år gammal - aldrig fick något kontraktsförslag från vare sig BK Forward eller någon annan klubb...