Med 23 dagar kvar till seriepremiären i Hockeyallsvenskan,så är det precis nu som det börjar trappas upp och slipas ordentligt. VIK har avverkat fem träningsmatcher,varav tre i Proofdoor Cup i Köping. Vet egentligen inte om matcherna i Köping gav så mycket mer,än tillfällen för juniorerna att visa upp sig. Att spela två matcher med nio juniorer i uppställningen - njaa,jag är tveksam. Däremot ett briljant tillfälle för VIK som klubb att visa kollegor och fans ute i distriktet att "vi" finns och gärna kommer och visar upp oss och skapar PR för vår klubb och för sporten.
Nu återstår för VIK att spela fem matcher mot kommande allsvenskt mmotstånd. Det blir fem stycken livsviktiga matcher. Nu får man på allvar bekänna färg och erfara hur säsongens motstånd kommer att gestalta sig. Det här är fem matcher som absolut INTE är av vänskapskaraktär. Långt ifrån. Det gäller respekt och det gäller att lära sig. Var står VIK? Hur är säsongens motståndare? Vilka av 13 nyförvärv kliver fram och gör skillnad? Av de fem matcherna som ska spelas närmast,möter vi bland annat Leksand och AIK - två av de tyngsta favoriterna i serien. Oerhört intressanta möten och som sagt: vänskapsmatcher? Glöm det. Det begreppet förvann för typ 25 år sedan...
Hittills har åtminstone jag imponerats av Kalle Östman,Sebastian Benker och Mikael Frycklund. Dessa känns som ledargestalter och anförare. Det snackas litet om ineffektivitet och brist på målgörare. Håller inte med. Vi har presumtiva snipers i såväl Mattias Beck som Marcus Bergman och Sebastian Benker. Jag har ingen oro där. Två riktigt bra målvakter i Marcus Dahlbom och Samuel Ersson finns också som stabila trygghetspelare. Och det är först nu som man börjar prioritera spelet i BP och PP - så kallade "special teams". Här gäller att få igång en så uttalad skytt som Lukas Zetterberg,men samtidigt inte luta sig enbart mot enbart "Lucke",utan involvera fler. Intressanta utmaningar för firma Paananen & Ivarsson.
Jävlar vad jag ser fram emot säsongen...
Avslutningsvis något helt annat:
-Hörde från Ryssland att biljonären tillika presidenten i SKA St.Petersburg,planerar att låta bygga världens största hockeyarena! Den ska byggas i St.Petersburg och kunna ta in 22.500 åskådare! Priset? Beräknat ttill 295 miljoner! DOLLAR! Lär vara inflyttningsbar till 2022 - 2023. Det blir nå´t det...
Nu när lagen är inne på säsongens fjärde vecka,så börjar tankarna och spekulationerna flöda fritt. Från alla håll. Alla tror givetvis på just "sitt" lag och åsikterna är givetvis fria. VIK har hittills avverkat en match,men fr.o.m. fredag kliver man in i ett riktigt intensivt matchprogram,med fem matcher på åtta dagar. Där torde åtminstone en hel del av funderingar och tankar komma att rätas ut.
Huruvida laget är fågel eller fisk,går naturligtvis inte att utläsa ännu. Jag är ju som de flesta vet,en obotlig optimist och den enda gången jag varit tveksam var nog inför förra säsongen och det kommande äventyret i Hockey-ettan. I år fortsätter min optimism,men då jag är en usel tippare (endast bra på att tippa publiksiffran!) så väljer jag att avstå. Återkommer efter nästa veckas spel med en mer djupgående analys...
En sak är jag dock toksäker på: i Alexander Younan har VIK gjort årets fynd! Han kommer att bära det här laget...
En titt i övriga lags plus- respektive minus på spelarsidan,visar att omsättningen varit stor. Ser också att kvaliteten på spelare från Hockey-Ettan har uppmärksammats. Hela 25 spelare från Hockey-Ettan har fått nya kontrakt med allsvenska klubbar. Så man märker tydligt att lagen högre upp har fått ögonen på spelarna i lägre divisioner. Givetvis till stor del härrörande ekonomi och spelartillgång.
Spinner vidare på samma tema och ser att 37 spelare går från Allsvenskan till SHL! Sammanfattningen blir då att Hockey-Ettan och Allsvenskan är formliga talangfabriker och att spelare från lägre serier,har alla möjligheter att avancera hierarkiskt förutsatt att deras utvecklinskurvor går uppåt.
En stor snackis i hockey-Sverige har annars varit den "odödlige" Conny Strömberg. Som nu,inför 43-årsdagen,tar ny sats i karriären. Oavsett vilken serie det blir så är karl´n ett fenomen i sig! Vi får se om det blir i Arboga eller någon annanstans,men han kommer att dra ögonen till sig och skapa rubriker - tro inget annat.
Och så måste jag bara skicka en gigantisk hyllning till en av VIK:s bästa OCH mest populära spelare någonsin - Mishat Fahrutdinov,som i dag - 22/8 - fyller 60 år! En fantastisk spelare och en lika fantastisk människa. Det blev åtta säsonger i VIK, med 83 mål och 135 assists plus insatser på isen som fick publiken att stöna av glädje. Jag fick förmånen att bli nära vän med Mishat och hans familj och har mängder med oförglömliga minnen från den tiden. Glömmer aldrig 2-2-matchen mot Leksand 1994,då VIK låg under med 0-2 med 25 sekunder kvar av matchen. Där Mishat räddade poäng med två gjorda mål på nio sekunder!
Nu laddar vi för Proofdoor Cup kommande helg. Köping HC på fredag kl.20.00, Arboga på lördag 13.00 och Surahammar på söndag 12.00.
Så där - då var säsongen igång "på riktigt". Med det menar jag att den första matchen spelats och att man nu kan börja "ta" i saker på ett annat sätt än genom bara "vanlig" träning.
Träning i all ära, hårdträning eller what-ever,är ju en sak. Men att komma in i riktiga matchmoment och uppleva hur man uppträder - då blir det en annan sak. Ty "bara" träningsmatcher är ändå oerhört viktiga. Där får man se och uppleva hur spelarna agerar i olika situationer,hur de hanterar matchmoment o.s.v.
Almtuna IS som kom till Västerås på onsdagseftermiddagen,hade enligt tränaren Marcus Ragnarsson ambitionen att "sätta sig i respekt" hos motståndaren VIK. Det gick väl - så där,va? Summeringen torde ha varit precis den motsatta. Nog kändes det som att det var VIK som satte sig i respekt,ett VIK som dominerade matchen efter en - känns tokigt att säga strålande - riktigt bra förstaperiod. Rapp skridskoåkningen; aggresiv fore- och back-checking och rejält och fysiskt spel över hela banan. Bland annat uttalat genom tre offensiva prakt-proppar av Lukas Zetterberg,en "lill-Zäta" som känns som ett rejält kraftpaket dennVIa säsong.
Individuell spelarkritik är alldeles för tidigt att komma med (eller?),men jag konstaterar att man geomgående känns starka och rappa. Att arbetsmoralen känns oerhört hög rakt igenom,då man såg intensiteten i såvär fore- som back-checking. Och - kanske det viktigaste utfallet denna kväll - att det försvarsspel som förde laget till Allsvenskan i våras,har fortsatt att utvecklas. Spelet i defensiv zon kändes tryggt,spelarnas agerande i spelet utan puck var föredömligt och Marcus Dahlbom i målet ser ut att fortsätta växa ut till en toppmålvakt.
Som sagt - en bra förstakvart, en ganska blek och grå andraperiod följt av en riktigt hygglig tredjeronda. Och så två grymt snygga och kyliga straffavslut genom Johan Skinnars och Mattias Beck. Känns tryggt att veta inför kommande straffavgöranden - för sådana kommer det att bli. Serien känns jämn och mycket oviss redan nu.
Den första matchen innebär alltid mest fokus på nyförvärven,så även i går. Och konstaterar att samtliga "såg bra ut" vilket lovar gott. Då var ända två kommande "bärande" backpjäser borta: Kenny Källström och Acke Ringström. Junioren Emil Forsgren fick vara med och han agerade som alla juniorer brukar - helt respektlöst,lugnt och utan några synliga nervproblem. Emil kommer säkert att få fler chanser under säsongen.
De svar som Paananen/Ivarsson fick direkt,var dels att försvarsspelet sitter,men att anfallsspelet måste bli rakare och rejälare. Mer in på mål. Almtuna hade - som kanske de flesta allsvenska lag - stora och starka backar,som gör det svårt. Men för att göra allsvenska mål gäller att man kliver in i "skiten" och gör det där lilla extra och oväntade. VIK har i år en riktigt spännande forwards-uppsättning. Det här känns - spännande!
Nu väntar vi bara in Proofdoor Cup i Köping nästa helg!
