Tankar efter premiären

Så där - då var säsongen igång "på riktigt". Med det menar jag att den första matchen spelats och att man nu kan börja "ta" i saker på ett annat sätt än genom bara "vanlig" träning.
Träning i all ära, hårdträning eller what-ever,är ju en sak. Men att komma in i riktiga matchmoment och uppleva hur man uppträder - då blir det en annan sak. Ty "bara" träningsmatcher är ändå oerhört viktiga. Där får man se och uppleva hur spelarna agerar i olika situationer,hur de hanterar matchmoment o.s.v.
Almtuna IS som kom till Västerås på onsdagseftermiddagen,hade enligt tränaren Marcus Ragnarsson ambitionen att "sätta sig i respekt" hos motståndaren VIK. Det gick väl - så där,va? Summeringen torde ha varit precis den motsatta. Nog kändes det som att det var VIK som satte sig i respekt,ett VIK som dominerade matchen efter en - känns tokigt att säga strålande - riktigt bra förstaperiod. Rapp skridskoåkningen; aggresiv fore- och back-checking och rejält och fysiskt spel över hela banan. Bland annat uttalat genom tre offensiva prakt-proppar av Lukas Zetterberg,en "lill-Zäta" som känns som ett rejält kraftpaket dennVIa säsong.
Individuell spelarkritik är alldeles för tidigt att komma med (eller?),men jag konstaterar att man geomgående känns starka och rappa. Att arbetsmoralen känns oerhört hög rakt igenom,då man såg intensiteten i såvär fore- som back-checking. Och - kanske det viktigaste utfallet denna kväll - att det försvarsspel som förde laget till Allsvenskan i våras,har fortsatt att utvecklas. Spelet i defensiv zon kändes tryggt,spelarnas agerande i spelet utan puck var föredömligt och Marcus Dahlbom i målet ser ut att fortsätta växa ut till en toppmålvakt.
Som sagt - en bra förstakvart, en ganska blek och grå andraperiod följt av en riktigt hygglig tredjeronda. Och så två grymt snygga och kyliga straffavslut genom Johan Skinnars och Mattias Beck. Känns tryggt att veta inför kommande straffavgöranden - för sådana kommer det att bli. Serien känns jämn och mycket oviss redan nu.
Den första matchen innebär alltid mest fokus på nyförvärven,så även i går. Och konstaterar att samtliga "såg bra ut" vilket lovar gott. Då var ända två kommande "bärande" backpjäser borta: Kenny Källström och Acke Ringström. Junioren Emil Forsgren fick vara med och han agerade som alla juniorer brukar - helt respektlöst,lugnt och utan några synliga nervproblem. Emil kommer säkert att få fler chanser under säsongen.
De svar som Paananen/Ivarsson fick direkt,var dels att försvarsspelet sitter,men att anfallsspelet måste bli rakare och rejälare. Mer in på mål. Almtuna hade - som kanske de flesta allsvenska lag - stora och starka backar,som gör det svårt. Men för att göra allsvenska mål gäller att man kliver in i "skiten" och gör det där lilla extra och oväntade. VIK har i år en riktigt spännande forwards-uppsättning. Det här känns - spännande!
Nu väntar vi bara in Proofdoor Cup i Köping nästa helg!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0