engulsvartgurka.blogg.se

Tillka igen på "min" blogg efter ytterligare ett längre uppehåll. Detta trots att jag efter det senaste inlägget lovade att "nu ska det bli skärpning". Men saker händer som förändrar allt. Alla mina trogna följare är värda att få veta "varför" - så här är min berättelse:

-Jag har redan tidigare berättat om problemen och allt elände som min Ingrid drabbades av med början för ett år sedan. Som förde med sig två stora operativa ingrepp och som orsakat en djup och svårhanterad depression. Jag skulle också få min del...

-För ungefär tre år sedan upptäckte jag att min vänstra hand började svullna upp. Fingrarna blev som stora korvar och styrkan i handen avtog allt mer. Jag gjorde som man brukar: ryckte på axlarna och tänkte att "det är något tillfälligt". Det var det inte. Efter två månader kontaktade jag min läkare som direkt skrev remiss till reumatologiska avdelningen på lasarettet. Där stod man helt frågande,men efter en del grubblande och tester så ordinerades cortison.  Yes - svullnaden försvann,men styrkan i handen kom inte tillbaka - tvärtom. Nu började ett intensivt testande. Man skar en bit här och en där och skickade till labb för tester. Ingen lösning. Det fick bli intensiv fysioterapi. Men efter ungefär två års grubblande och testande av olika preparat,så kom diagnosen: Inklusionskroppsmyosit,en slags muskelsjukdom som inte går att bota! Symptomen kan lindras,men någon egentlig bot finns inte. Det kommer att  bli sämre - succesivt  och de flesta drabbade hamnar till sist i rullstol.

Nästa smäll kom frå hjärtavdelningen. Man hade konstaterat en oregelbundenhet i mitt hjärtarbete,så det inledde en mängd nya tester. OCH preparat. Det mynnade ut i att man nu håller noggrann kontroll på mitt blodtryck och min hjärtverksamhet. Här pågår arbetet alltjämt med nya tester i augusti...

Men sedan var det väl slut? Nänä. Min hustru upptäckte en ful fläck på ryggen och vi tyckte att jag skulle kolla med hudkliniken. Inte helt enkelt numera. 

Det fick gå via vårdcentralen,där läkaren fotograferade "fläcken" plus ytterligare ett helt gäng,och skickade bilderna till hudkliniken för bedömning. Det kom raskt en remiss som dock tog nära åtta månader att få svar på. Innan jag fick en tid - i Stockholm! Jag avböjde och fick då vänta två månader ytterligare innan hudkliniken äntligen kallade. Här opererades en bit på ryggsidan bort och skickades för utvärdering. Svaret blev att det fanns spår av hudcancer,så det blev en ytterligare operation - nu en större bit som avlägsnades. Samtidigt konstaterades hudförändringar på ännu ett ställe på ryggen,samt på sju (7) ställen på huvudet och i ansiktet. Det blev nya operativa ingrepp. Totalt blev det således tre operativa ingrepp på ryggen och sju på huvud/ansikte. Det senare ingreppet innebar tre timmar på operationsbordet och nej - jag var inte nedsövd. Bara lokalbedövad...Det här har gjort att sommaren hittills har innehållit minst två läkarbesök i veckan för mig och när hustrun och jag satt och summerade våra sammanlagda besök hos läkare sedan januari,så kom vi upp i 46 gånger! Tro det eller ej. 

Det här har givetvis inverkat på hela vår livssituation. Jag har totalförbud mot att vistas i solen. Måste alltid ha långa strumpor,långärmade tröjor och hatt/keps. Vi måste nu hela tiden anpassas oss efter nya kallelser till lasarett och läkare och kan inte göra längre planeringar än typ dag-för-dag. 

Så - detta är anledningen till att jag inte har haft ork eller energi att lägga på det som jag älskar så mycket - ishockeyn och VIK. Jag är kolossalt ledsen och deprimerad över hela situationen,som gör att all min/vår energi går ut på att peppa varandra i vår livssituation.

Det här är alltså en kort (!) sammanfattning över varför jag inte har synts/märkts i några hockey-sammanhang på extremt länge. Jag vill absolut inte att man ska snyfta med mig/oss,utan mera förklara varför. 

Förhoppningsvis hittar jag ny kraft och ork att köra på med hockeyn. Som ändå är av typ bensin i min maskin...