På bakgårdarna

Uttrycket "på hockeyns bakgårdar" torde vara väl tillämpligt på årets upplaga av VIK Hockey. Och då menar jag inte att vara respektlös, även om det givetvis låter så. Men medge att det är viss skillnad att spela på Hovet, Ejendal Arena, T2 Center och Fjällräven Center mot lag som AIK, Leksand. Björklöven och Modo. Nu i höst så får vi i stället uppleva och resa till platser som Grums, Forshaga, Lindesberg och Enköping. Och som sagt - jag har inget emot någon av dessa städer rent principiellt, men när det gäller hockey och VIK så föredrar jag att se deras matcher i de förstnämnda arenorna.
Nu är det vad det är och även om jag personligen tycker att jag själv har lyckats intrumfa i hjärnkontoret att "det är här vi är - like it or bust", så finns det fortfarande en del "bitter-gubbar" där ute som inte vill släppa den där jävla matchen i Umeå i den tredje mars. Säger än en gång som jag tidigare sagt: "Det var inte där och då som vi åkte ur Hockeyallsvenskan, det var i skitmatcher mot lag som Vita Hästen och Tingsryd hemma i ABB Arena som tokflopparna inträffade".
************************
Jag tror att dagens problem är inte att laget har svårt att acceptera läget. Problemet ligger mer hos betraktarna, som fortfarande jobbar med jämförelser som "fan, vi måste spela bättre mot dom här skitlagen". Inse att dagens VIK är ett division 1-lag. Man håller inte allsvensk klass, men har heller inte vare sig möjlighet eller målsättning att vara av den digniteten i dag. Precis som coach Paananen och spelarna själva säger, "vi lär oss hela tiden" och "varje match är ett nytt inlärningskapitel", så bör nog vi på läktarna försöka acceptera det. VIK blir bättre för varje match som spelas. Efter de hittills spelade omgångarna så tycker åtminstone jag, att laget spelat kanske tre riktigt bra perioder. Resten har varit på något vis, ett studerande av hur motståndarna agerar, för att sedan i matchernas slutskede dra nytta av tyngd, kraft och ork och helt enkelt mala ner motståndet. 
***********************
Det alla vi måste inse är att alla lag i serien gör precis allt för att göra livet surt för oss gulsvarta - laget inkluderat. Man spelar ganska fult, man filmar, man drar ut på byten, man försöker på alla vis dra ner på tempot för att det inte ska gynna VIK o.s.v. Det litet mer irriterande är att även domarna tycks ha anammat detta. De randiga känns på något vis extra auktoritära när man ska döma VIK:s matcher, man vill på något märkligt vis demonstrera att "det är minsann vi som leder matcherna" och "här ska dom inte komma och tro något". Ett typexempel var matchen i Surahammar, där domaren efter bara några minuters spel åkte fram till VIK-båset och röt till "Varning VIK - ni maskar med bytena", när laget var sena ut till ett nedsläpp. Det här är bara några av alla de problem som dagens VIK får jobba med och - som man MÅSTE lära sig bemästra. Och som man med mina ögon sett har lyckats bra med hittills. 
**************************
Nu gäller det vidare att sluta dra på "oss" utvisningar som inte egentligen behövs. Att inte låta sig provoceras utan att lära sig ta en tjyvsmäll och kanske ge igen i ett senare skede av matchen - kort sagt att "välja sina strider" bättre. Klarar man det och med VIK:s hittills strålande PP-spel i fokus, så kommer Gulsvart att ösa in mål i fortsättningen. Disciplin, ödmjukhet och tålamod är de tre viktigaste nyckelorden för vidare framgångar för VIK i höstens Hockey-etta. Att inse att vi nu spelar där vi gör och att använda det urtråkiga "gilla läget". 
********************
Så kom igen nu - det här kan bli kul!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0