Back to basics
Nu har jag i och för sig aldrig tvivlat på idrotten som en samhällelig institution, men du som någonsin gjort det skulle varit med mig i veckan som har gått. Jag kan garantera att du - liksom jag - fått tillbaka tron igen. Detta genom två "resor/upplevelser" jag varit med om i - Surahammar, av alla ställen!
I onsdags var den första. Då VIK nu spelar på den nivå man gör, alltså i landets tredje liga i dignitet, så är numera uppgifterna att ta sig an - inte Leksand, AIK eller MoDo, utan Köping, Surahammar och Grums bland andra. Så det blev till att packa bilen och dra till "Sura" i onsdags.
Och när man väl kliver in i Sura-hallen, det var 16 år sedan senaste gången, så upptäcker man att ingenting har förändrats! Det var som en resa bakåt i tiden, till tider som var. Redan i form av parkeringsvakter, om vi ska ta det hela i ordning, (var finns parkeringsvakter på idrottsevenemang numera?), som vänligt upplyste om att "jag vill ha en tjuga av dig". Vidare vid insläppet till hallen, där två ytterst vänliga damer hälsade välkommen, och sedan till min förväntade sittplats, där en annan dam nästan generat påpekade att "vi har ju inte numrerade platser, så sitt kvar om du vill ha just den stolen resten av matchen". Och "vi har inte de resurser som finns på större arenor". Nää - helt rätt. Men här i Sura möttes man av något som man sällan möter på större arenor - nämligen vänlighet, värme och artighet! Man kände sig helt enkelt välkommen! När man så intagit sin plats och ser sig omkring, så sitter det västeråsare och "suringar" på platser bredvid varandra och ingen var rädd för någon som helst "fientlighet". Mera nostalgi - precis som den gången för 16 år sedan, så knallar dom omkring, de gamla lirarna som "Tigern" Norrström, Günther Rauch och Pelle Bäckman för att bara nämna ett fåtal. De sitter liksom kvar i väggarna, liksom den gigantiska bilden av "Sura-Pelle" Pettersson på ena väggen gör, som en "reminder" om tider som varit. När så speakern glatt meddelar att "så här mycket folk har vi inte haft i Sura sedan Aders Möbler hade 50 % på skinnmöbler och gratis kaffe", ja - vad säger man?
Matcharrangemanget med nationalsång (!) i hård-rocksversion av en ung "suring", till korvgrillning utanför hallen och knattematch med blandade tjej/pojk-lag i pausen - alltså, allt var så jäkla behagligt! Det kändes som att Sura-hallen var kvar i en tids-maskin från sent 60-tal - det vill säga, hockeyupplevelse som det var då. Utan huliganer, utan allt för många hårda och elaka ord, utan en sportslig och tjaa "mysig" atmosfär. När det sedan visade sig att Suras Blue Hammers inte orkade med att matcha VIK, så var det "nästan" så man tyckte litet synd om alla som var där och hjälpte till - idéellt!
Två dagar senare var jag tillbaka i Sura Nu gällde det innebandy, där sonsonen numera representerar "Brukets" lag. Samma upplevelse. Ännu en tidsresa. I entrén satt två damer vid ett fällbord och ett litet kassaskrin och tog betalt. En STOR ändring dock - man tog Swisch! Kändes out-of-place på något vis. Så fick man även litet och minimal biljett, som man skulle behålla "bara för att". Kändes rätt på något vis. Då kvällen innebar bruks-derby mot Hallsta, så satt följaktligen Suras supporters på ena halvan och Hallstas på andra halvan av läktaren. Dock inte för att undvika bråk utan helt enkelt "bara-för-att" igen. Några Hallsta-fans hade förirrat sig in på suringarnas läktare. Det gjorde inget alls. Inte ens några glåpord. Fortfarande den här varma, vänliga och familjära känslan. Av att alla hjälper till. Fruar, mammor, sambos, barn och skolungdomar - alla hjälper till! Än en gång - helt idéellt! I den minimala caféterian var det trångt men vänligt - igen. När så småningom publiksiffran ropades ut och konstaterades vara över den som brandmyndigheten tillåter, så var det ingen som reagerade. Även det kändes - OK. En så´n här kväll liksom gjorde det inget. Här gällde det att dra in varje krona till en liten förening och visst lättade man på "lädret" utan att protestera. Och det bästa till sist - när priset till "matchens lirare i de båda lagen" visar sig vara en - wiener-längd, ja då känns bara allting såååå himla rätt!
Så sammantaget - det finns hopp för idrottsrörelsen. De här två kvällarna i Sura har gjort mig extremt glad och varm i hjärtat. Och i fortsättningen lovar jag att hålla en plats kvar i just hjärtat för just - Suras idrott och även för hela Surahammar!
Grattis Mishat!
I går var det augusti och den 22:a det exakta datumet. Med andra ord 59-årsdagen för Mishat Fahrutdinov, den genomtrevlige ryske forwarden som kom till VIK 1989 och stannade i 8 säsonger. Han berörde omgående och vi fick se att alla ryssar var inte av den typ som vi kanske litet till mans föreställt oss. Alltså buttra och bullriga och - tjaa,annorlunda!
Mishat var precis tvärtom. Utåtriktad, glad och skojfrisk, intelligent (lärde sig svenska på knappt tre månader....) och väldigt öpppen. Alltså en helt igenom "vanlig" människa. Och så var han ju dessutom en rasande duktig hockeyspelare. Teknik, fart och extrem spelförståelse. Givetvis VIK:s förste ryske spelare någonsin - det blev åtskilliga fler med tiden och mycket berodde på det avtryck Mishat satte genom sin blotta närvaro.
Själv blev jag och min kompis Anders på Brages Tryckcenter, personligt goda vänner med Mishat, då Anders mer eller mindre anställde Mishat på sitt tryckeri. Allt för att han skulle få hjälp in i det svenska samhället, lära sig språket ännu bättre och få umgås med personer som inte alls var hockeyintresserade. Även där satte han sina avtryck. Alla tyckte helt enkelt om Mishat.
För oss,Anders och mig,blev det en extra knorr på livet. Genom Mishat kom vi i kontakt med en lokal politiker med ryska kopplingar. Han i sin tur hjälpte oss in i den ryska hockey/affärsvärlden och vi blev inbjudna till Moskva för att diskutera framtida affärskopplingar.
Vi fick träffa Viktor Tikhonov och bjöds in på hans privata kontor för samtal. Vi förde underhandlingar med Dynamo Moskvas klubbpresident Alexander Stebelin (sedermera ordförande i ryska hockeyförbundet) om eventuella framtida affärslösningar. Som bland annat resulterade i att vi gjorde en mängd jobb åt den sovjetiska VM-truppen och fick nöjet att presentera oss för hela det sovjetiska laget i deras omkädningsrum.
Roliga tider,men åter till Mishat. Som efter en kort tur till Tyskland återvände till sitt Ryssland,där han bl.a. blev coach och förde det ryska J18-landslaget till VM-seger, innan han blev coach i KHL. Och nu senast för Amur Khabarovsk,från vilket lag han dock sparkades strax före jul i fjol.
Jag var i kontakt med Mishat under gårdagen,då han tackade för alla gratulationer och berättade att han för närvarande sökte ett nytt coach-jobb och att underhandlingar pågick.
För VIK spelade han 464 matcher,gjorde 129 mål och svarade för 199 assists under sina åtta säsonger i klubben. Hans 28-årige son Marat har spelat i KHL,men tillhörde senaste säsongen VHL-lagen Rubin Tyumen och Sputnik Nizhny. Dottern Jana tillhör företagsledning på IKEA i Moskva - att hon pratar utmärkt svenska är väl ingen överraskning efter utbildning på Stockholms Universitet.
Så än en gång - grattis Mishat och tack för åren i VIK! Lycka till i din fortsatta coach-karriär!
Grattis,Mishat!
Grattis Mishat!
"Jag mötte Hyland..."
Har ju tidigare skrivit och berättat om Lennart Hyland,50- och 60-talets stora mediala ikon. När det gällde radio och TV,så var det bara Lennart Hyland som gällde. Underhållning i radio? Programledare - Lennart Hyland. Idrottsreferat i radio? Kommentator - Lennart Hyland. Underhållning i TV? Programledare - Lennart Hyland. Idrottskommentator i TV? Lennart Hyland. Det här tog så småningom ut sin rätt och det har skrivits och berättats om vilket högt pris Hyland fick betala i form av privatliv och hälsa. Men han "offrade" sig för svenska folket och vad som krävdes. Han tog det och han betalade slutligen det ultimata priset.
Men hur som helst. Det jag vill berätta om hände i december 1961. VIK hade chockat hela hockey-Sverige och vunnit nästan allt som gick att vinna,anförda av sin nye spelande tränare Gösta"Lill-Lulle"Johansson och med lagets superstjärna "Garvis" Örhlund som drivande. I december spelades traditionsenligt en tränings/uppvisningsmatch mellan Tre Kronor och Pressens lag. Alltså ett lag som togs ut av sport-journalister och som bestod av spelare som var nära att spela i Tre Kronor.
Nu var det match. "Garvis" Öhrlund var uttagen till Tre Kronor,medan Rolf Hallgren,Roger Olsson och Ulf Kjellman - alla från VIK - skulle representera Pressens lag. Så jag och tre kompisar,Svenne,Bernt och Lennart,beslöt att åka upp till Johanneshovs ute-rink och se matchen. Det rådde full snöstorm men Lennart,som var chaufför till yrket,skulle köra. Vi åkte till Vällingby. Längre vågade inte Lennart köra! In i stor-Stockholm? Aldrig. Så vi tog pendeltåget från Välllingby - mot Johanneshov.
Efter ungefär halva resan,då tåget stannade vid en station,klev en äldre herre i överrock och hatt ombord. Han satte sig på en ledig plats mitt emot oss killar. Jag tappade hakan - det var ju för fan Lennart Hyland! Jag petade till Svenne och väste: Titta! Det är Lennart Hyland! Vi trodde inte våra ögon. Vi satt bredvid - Hyland!!!
Som naturligtvis såg att vi kände igen honom och log litet roat. Frågade sedan: "Var kommer ni ifrån grabbar?". Jag var kaxigast och svarade: "Från Västerås!". "Jaha - och vad ska ni göra i Stockholm?" "Vi ska se hockeymatchen mellan Tre Kronor och Pressen!" "Jaså,men i Västerås kan man väl bara spela bandy?" "Näädå - vi har fyra spelare med i den här matchen i kväll" dräpte jag till med. "Aha" svarade Hyland,drog ner hatten över ögeon och slumrade till. Bara för att vakna framme vid Johanneshov,där han reste sig,tog fram ett kuvert och gav mig. "Var så goda" sa han. "Va? Vad är det här?" frågade jag. "Det är 4 biljetter till matchen - ha så kul grabbar" sa Hyland och klev av tåget! Och visst - det var 4 fribiljetter till matchen!
Jag kunde knappt hålla mig tills vi kom hem till Västerås,för att berätta för mamma vem vi träffat. Men hennes respons var inte imponerande: "Äh. Du bara hittar på. Inte har du sett Hyland inte" blev hennes kommentar och hon kunde absolut inte tro att jag talade sanning. Och det gick aldrig att övertyga henne efteråt,till min enorma besvikelse!
Men det var så det gick till när jag mötte - Lennart Hyland! Och jodå - berättelsen är helt sann!
Dom kom och dom gick...
Så här i början av juli,med en knapp månad kvar tll ispremiären,och under studerande av VIK:s "kom-och-gick"-lista inför kommande säsong,så har man givetvis funderingar. Tankar,åsikter,tyckande. Mycket givetvis baserat på ens egna känslor och hjärta för föreningen. Här följer en del av mina tankar och åsikter. Vill poängtera att det är mina alldeles egna funderingar och åsikter. Trots att jag är djupt involverad i VIK:s organisation,så måste även jag få delge hur min hjärna/hjärta slår och dunkar.
*********
För VIK:s del innebär den gångna våren att av de spelare som representerade klubben under fjolårssäsongen,så har 24 "försvunnit" av olika anledningar. De allra flesta - för att inte säga alla - har dragit iväg till följd av att man inte känner ett dugg för "sin" klubb. Några har ansett det kolossalt viktigt att snabbt,snabbt fortsätta sina resp. karriärer i högre serier,för att fortsätta utvecklas. Några har drabbats av panik vid tanken på att tvingas till ett civilt jobb vid sidan av hockeyn. Det funkar naturligtvis inte med heltidsproffs i div.1. Som en parentes kan jag då inflika att inom något/några få år,så blir den tanken omöjlig även i Hockeyallsvenskan. Take my words for it...
**********
Jag säger nu först som sist - nää,jag är INTE bitter. Bara jävligt besviken på att ord som moral,plikt,tacksamhet och ansvar inte gäller nu för tiden. Och jag vet - jag är "Old School". De nämnda orden är ledord i mitt liv och gäller i alla lägen. Jag är dum nog och blåögd nog att inbilla mig att det fortfarande finns vikt och tyngd i de orden. Det gäller dock inte hockeyspelare. Och som någon uttryckte det - de flesta av VIK-spelarna ur fjolårets trupp vill jag inte se i laget i framtiden. Hårda ord? Ja - absolut. Men jag och många med mig kände som att spelarna pissade på oss i fol. Det var ett fåtal som bjöd upp och anammade mina ovannämnda ledord. Ett fåtal. Ett antal har också tagit ansvaret att stanna kvar i den klubb som man nyss var med och spelade ner ur Hockeyallsvenskan. Man tar ställning och visar att man tänker hjälpa till att föra VIK-skutan frmåt/uppåt igen. Jag bugar djupt för er killa och känner stor ödmjukhet. Men andra? Dom kan dra! Jag har respekt för Henrik Lundbergs beslut att gå, Han håller hög SHL-klass och ska inte spela i Hockey-ettan. Stort lycka till. Jag har respekt för Stefan Gråhns,var sociala situation och liv gör det nästan omöjligt att spela kvar i VIK och Västerås. Stor respekt och även där - lycka till. Jonte Berg har gjort massor för klubben och hans beslut att "varva ner" i moderklubben har jag också full förståelse för. All respekt även till Jonte. Skulle nu Fredrik Johansson välja att spela vidare i ett annat land,så blir jag ledsen men unnar honom samtidigt allt gott. En fantastisk spelare,en fin människa - en som gjort sååå mycket för klubben. Men snälla - stanna kvar!
******************
Så har vi då J20/J18-spelare vars agenter och föräldrar vädrar "big money". Sorgligt men så är väl uppenbarligen hockeyvärlden i dag. Att spela i VIK:s J20 och utvecklas vidare i den miljön samtidigt som i klubbens senior-lag,är inte tillräckligt. Så - jag väljer att inte fortsätta ventilera mitt tyckandet i det avseendet. Det är vad det är.
******************
Som sagt - bitter? Njaa - mera ledsen faktiskt. Men nu lägger jag det gamla bakom mig och satsar vidare i den klubb där jag har mitt hjärta sedan 59 år tillbaka! Gammal fossil? OK då. Sur-gubbe? Njaaej,det epitetet vill jag inte ha. Starkt kritisk? DET är jag alltid,men rejält analytisk. Jag tycker själv att jag vet vad jag snackar om,så jag kommer att fortsätta kritisera! Men samtidigt alltid rosa!
USA-resan 6.
Sista etappen på resan blev flyget från New Orleands till Houston till Las Vegas. Fyra fantastiska dagar i Vegas,bosatta på MGM Grand och med cirka 33 graders värme på dagarna. Pool-häng, casino, god mat och några öl här och där. Ströva upp och ner på Las Vegas Boulevard (=the Strip) och så avslutade vi med att "gifta om oss" i Graceland Wedding Chapel. Vigda av självaste Elvis P! En makalöst rolig historia, som framkallade massor med skratt! När vi så småningom satte oss på planet mot New York/Stockholm, var vi både trötta, glada och sprängfyllda med upplevelser. Sammantaget en succé-resa!
USA-resan 6.
Vaknade upp i ett regnigt (!!) New Orleans. Dock kortvarigt. Vi tog en promenad ner till Mississippi River. Hoppade på en skovelångare för ett par timmars kryssning på floden. Åt alligator-korv!!! På kvällen blev det kreolsk middag på "The famous gumbo spot". Åt gumbo och jamabalaya. Allt var riktigt gott.
*******************
Nästa dag var det nya äventyr. Blev upplockade av en buss, som tog oss c.a 30 minuter ut i träsklandet. Där hoppade vi ombord på en air-boat med guide, och åkte ut i träsken bland alligatorer, ormar och sköldpaddor. En fantastisk upplevelse. Fick t.o.m. hålla i en baby-gator!
*******************
Nästa dag var det nya äventyr. Blev upplockade av en buss, som tog oss c.a 30 minuter ut i träsklandet. Där hoppade vi ombord på en air-boat med guide, och åkte ut i träsken bland alligatorer, ormar och sköldpaddor. En fantastisk upplevelse. Fick t.o.m. hålla i en baby-gator!
USA-resan 5.
Efter Memphis fortsatte vi söderut och hamnade i lilla Vicksburg. Checkade in på ett hotell utanför stan och tog en taxi inåt för att käka middag. Värmen var dock bedövande och knockade oss nästan helt. Till slut fick vi bara hoppa in på första bästa restaurang för att kunna svalka oss och vi käkade och åkte tillbaka till hotellet. Där det blev en och annan öl vid pool-side. Nästa dag reste vi vidare en kort sträcka till Natchez, alldeles vid Mississippi River. Tog en lugn dag, slappade vid poolen och bara laddade batteriet. För att påföljande dag anträda sista delen av vår road-trip och slutligen hamna i New Orleans. En fantastisk stad med vad som måste vara världens grymmaste party-gata: Bourbon Street! Går inte att återge,måste upplevas!
USA-resan 4.
Inledde med at hämta ut vår hyrbil vid flygplatsen,en vit Dodge-van. Ut på the high-way med sikte mot Lynchburg och Jack Daniels whisky-destilleri. En resa på cirka 12 mil, som gick från the high-way och in på mindre och roligare vägar. Roligare eftersom man fick se och uppleva mer. Framme i Lynchburg och en kul titt-in på fabriken. Häftigt att ha varit där. Fortsatte genom Pulaski (där Ku-Klux-Klan bildades 1865!). Det var litet surrealistiskt att just där käka lunch på en Kina-restaurang! Vidare mot Memphis, dit vi anlände runt 18.00. Problem att hitta hotellet,men inget problem att få hjälp. Alla är kolossalt vänliga och villiga att hjälpa till och vi hamnade slutligen på Quality Inn på Elvis Presley Boulevard. Snacka om Elvis-influerat hotell!!! Dagen efter insåg vi att hotellet låg endast 200 meters promenad från Graceland, dit vi givetvis var tvungna att ta oss. En fantastisk upplevelse att se och gå igenom huset där Elvis faktiskt bodde vid sin död. Senare tog vi en taxi in till Memphis,där vi åt middag på B.B.King´s Blues club. Också ett legendariskt ställe, med otroligt god mat. Cajun Carbonara med kyckling var - oooh så gott.
USA-resan 3.
Ännu en dag i Nashville,fylld av upplevelser. Började med en promenad downtown, följt av ett besök på "Johnny Cash Museum". Stort - för mig som alltid har älskat mr.Cash. Det var en upplevelse. Käkade lunch och fortsatte till Bridgestone Arena, där vi såg NHL-matchen mellan Nashville Predators och Florida Panthers. Jädrar vilken mäktig anläggning! Det var en riktigt häftig upplevelse,även om jag sett många NHL-matche live tidigare. Men som sagt - stort! Och innan matchen startade man utanför arenan med öltält, rockband live och full fart. Avslutade dagen på en pub nära hotellet. Nästa dag skulle bli resdag...
USA-resan 2.
Om första dagen var litet slitsam,så blev dag 2 precis tvärtom. Efter hotellfrukost (modell enkel),knallade vi iväg mot downtown Nashville,längs Broadway. Där fanns musikbarer precis överallt och alla hade sitt eget live-band. Mitt i stan låg Bridgestone Arena,evenemangsarenan där man bl.a. spelare NHL-hockey och stadens stolthet,Predators,huserar. Vi upptäckte att det var match följande dag,så vi köpte givetvis biljetter. Fortsatte längs barerna och country-musiken. Nashville kallar sig själv "Music City" och det stämmer bra.
******************
Slås av hur otroligt trevliga och hjälpsamma alla människor är! Det är ren glädje överallt.
******************
Slås av hur otroligt trevliga och hjälpsamma alla människor är! Det är ren glädje överallt.
USA-resan 1.
Ska försöka sammanfatta vår USA-resa. Det funkade "så där" att försöka skriva under vistelsen. Gav upp till slut. Nåja. Själva avresan blev aningen kaosbetonad. Checkade in på Arlanda kl.06.00 för att resa Sthlm - NY och sedan direkt vidare till Nashville. Vid incheckningen fick vi veta att flighten NY - Nashville var inställd! "Ni får övernatta i NY och flyga till Chicago i morgon för vidare bef. Nashville" blev beskedet! Eeeh, vaa? Jag lyckades få kontakt med RESIA i Västerås när de öppnade kl.08.00, strax innan take-off,och förklarade läget. Fick rådet att flyga till NY, så skulle de jobba intensivt under tiden för att lösa det hela.
*************
Vid ankomsten till NY fick jag ett SMS från Jenny på Resia (vilken tjej),som berättade att hon bokat oss på en flight från NY (men på LaGuardia-flygplatsen på andra sidan NY)till Chicago och vidare till Nashville samma kväll! Great! Men - nu väntade passkontrollen. Det tog drygt en timme! Sedan taxikön. Drygt en halvtimme. Taxi genom hela NY i rusningstrafik. Drygt en timme till.
**************************
Framme slutligen på LaGuardia 16.20. Planet mot Chicago lyfte 17.00 och - jodå,vi hann med! Hann t.o.m. ta en hamburgare och ett par öl på O´Hare Airport innan avgång. Framme lyckligtvis i Nashville 22.30.
**************************
Nästa morgon fick vi höra att O´Hare stängdes igen och var stängt hela fredagen p.g.a. sabotage. Man misstänkte terrorister... Så tack Jenny för att du räddade oss - annars hade vi landat i Nashville LÖRDAG e.m.! Och i stort sett missat hela den delen av resan.
*******************
*************
Vid ankomsten till NY fick jag ett SMS från Jenny på Resia (vilken tjej),som berättade att hon bokat oss på en flight från NY (men på LaGuardia-flygplatsen på andra sidan NY)till Chicago och vidare till Nashville samma kväll! Great! Men - nu väntade passkontrollen. Det tog drygt en timme! Sedan taxikön. Drygt en halvtimme. Taxi genom hela NY i rusningstrafik. Drygt en timme till.
**************************
Framme slutligen på LaGuardia 16.20. Planet mot Chicago lyfte 17.00 och - jodå,vi hann med! Hann t.o.m. ta en hamburgare och ett par öl på O´Hare Airport innan avgång. Framme lyckligtvis i Nashville 22.30.
**************************
Nästa morgon fick vi höra att O´Hare stängdes igen och var stängt hela fredagen p.g.a. sabotage. Man misstänkte terrorister... Så tack Jenny för att du räddade oss - annars hade vi landat i Nashville LÖRDAG e.m.! Och i stort sett missat hela den delen av resan.
*******************
Over there
Nu är det nära! Det är onsdag eftermiddag och om bara några få timmar tar vi bilen upp till Arlanda. Checkar in på hotellet, tar ett par kalla och goda öl och går till sängs. Torsdag morgon lyfter planet mot USA och Newark Airport i New Jersey! Senare på kvällen / natten landar vi i Nashville, där vi stannar tre nätter. Tidsskillnaden på sju timmar gör att när vi landar kl.18.00 svensk tid, så är klockan cirka 01.00 fredag morgon här i Sverige!
*******************
Jag ska försöka att uppdatera bloggen kontinuerligt via hotellets Wi-Fi eller data! Vi höööörs...
*******************
Jag ska försöka att uppdatera bloggen kontinuerligt via hotellets Wi-Fi eller data! Vi höööörs...
Matchdax
Dags för en ny spännande och fullständigt oviss fight i Rocklunda i kväll. Oskarshamn brukar vara besvärliga (som alla lag...), så vi får väl se. Lär bli litet rotation i kedjeformationerna. Nödvändigt i och för sig när det inte funkar, men det får inte bli panikartat. Tro på det ni har sagt att ni ska göra!
*******************
Har svårt att koncentrera mig på matchen, med tanke på den stundande USA-resan. Planet lyfter torsdag morgon och på lördag har vi en inplanerad match i Nashville att se fram emot. Nashville Predators möter Florida Panthers. Det ska bli skitroligt.
*****************
Sedan väntar litet country-music på diverse pubar och på måndag drar vi till Memphis och - Graceland!
*****************
Så hockeyn tar just nu inte upp all min tid. Ovanligt nog....
*****************
Har just avslutat grund-research för min tredje bok om hockey. Ska börja skrivarbetet när jag kommer hem.
******************
Nää, den handlar inte om VIK. Ett annat hockeylag....
*******************
Har svårt att koncentrera mig på matchen, med tanke på den stundande USA-resan. Planet lyfter torsdag morgon och på lördag har vi en inplanerad match i Nashville att se fram emot. Nashville Predators möter Florida Panthers. Det ska bli skitroligt.
*****************
Sedan väntar litet country-music på diverse pubar och på måndag drar vi till Memphis och - Graceland!
*****************
Så hockeyn tar just nu inte upp all min tid. Ovanligt nog....
*****************
Har just avslutat grund-research för min tredje bok om hockey. Ska börja skrivarbetet när jag kommer hem.
******************
Nää, den handlar inte om VIK. Ett annat hockeylag....
Vanudå?
Inser plötsligt med en iskall känsla i maggropen, att den kommande resan till USA (vi åker på torsdag...), kommer att innebära att jag missar ett antal VIK-matcher. Och inte bara en, två eller tre, nää - slutsiffran blir 7! Jag kommer alltså att missa sju VIK-matcher under tiden "over there". Vilken käftsmäll!
******************
Just nu njuter jag av serietabellen för SHL. Varför? Gissa själva, men en stor del är glädjen över att Jocke Fagervalls Luleå toppar tabellen. Härligt för Jocke, som jag lärde känna som en härlig person och att han är en mycket skicklig tränare bevisas nu än en gång.
******************
Den allsvenska hockeytabellen är upp-och-ner. Åtminstone om man tittar på alla s.k. experters förhandstips. Intressant att se hur länge de här trenderna kommer att hålla i sig.
*****************
Hur VIK ska göra för att få till stånd någon form av islossning, kan inte ens jag svara på. Men i matchen mot Almtuna saknade jag den allra viktigaste ingrediensen för att vinna en hockeymatch. Nämligen hjärta. Utan ett sådant vinner man inte i hockey. Och att den "detaljen" saknades, gjorde mest ont för mig.
*********************
Under lördagen gjorde Simon Fredriksson come-back i VIK:s J20-lag och han är således spelklar igen efter sin skada. Om det innebär att Kristians Rubins får stå på tillväxt, att Marcus Söderkvist fortsätter att spela center,eller - tjaa, det visar sig. Simon lär i alla fall vara med mot Oskarshamn.
******************
IKO som har hockey-Sverige kanske färgstarkaste tränare i Fredrik Söderström. En härlig kille. Ni som brukar "twittra" - missa INTE Fredriks twittrande! Stor underhållning.
******************
Just nu njuter jag av serietabellen för SHL. Varför? Gissa själva, men en stor del är glädjen över att Jocke Fagervalls Luleå toppar tabellen. Härligt för Jocke, som jag lärde känna som en härlig person och att han är en mycket skicklig tränare bevisas nu än en gång.
******************
Den allsvenska hockeytabellen är upp-och-ner. Åtminstone om man tittar på alla s.k. experters förhandstips. Intressant att se hur länge de här trenderna kommer att hålla i sig.
*****************
Hur VIK ska göra för att få till stånd någon form av islossning, kan inte ens jag svara på. Men i matchen mot Almtuna saknade jag den allra viktigaste ingrediensen för att vinna en hockeymatch. Nämligen hjärta. Utan ett sådant vinner man inte i hockey. Och att den "detaljen" saknades, gjorde mest ont för mig.
*********************
Under lördagen gjorde Simon Fredriksson come-back i VIK:s J20-lag och han är således spelklar igen efter sin skada. Om det innebär att Kristians Rubins får stå på tillväxt, att Marcus Söderkvist fortsätter att spela center,eller - tjaa, det visar sig. Simon lär i alla fall vara med mot Oskarshamn.
******************
IKO som har hockey-Sverige kanske färgstarkaste tränare i Fredrik Söderström. En härlig kille. Ni som brukar "twittra" - missa INTE Fredriks twittrande! Stor underhållning.
Hockey är på gott och ont
Ibland är det bara sååå jobbigt att vara hockeynörd. Och att hålla på VIK. Min egen relation till VIK daterar sig mer än 50 år tillbaka i tiden, och jag kan gott säga att det aldrig någonsin har varit någon dans på rosor. Resultaten har genom åren varierat - upp och ner, och många gånger har jag förtvivlat och känt att: "Nää - det är nog nu. Jag orkar inte mer." Men lika säkert är att det sällan går längre än timmar, innan känslan är tillbaka igen. Den där positiva alltså....
****************
För ishockey är nummer ett. Det finns helt enkelt ingenting som fascinerar och engagerar så mycket och så många. Känslor. Det är vad hockey handlar om. En hockeymatch utan känslor inblandade, är som att dricka en varm och avslagen bira. Kass, helt enkelt.
*******************
Nu senast blev det en svidande förlust i Uppsala mot Almtuna. Till på köpet i arenan med det mest fasansfulla namnet i hela hockeyvärlden: "Metallåtervinning Arena". Men oavsett namnet - VIK gör en så erbarmligt ynklig match, att man bara tappar haken och knappt tror sina ögon. Erkänner att jag deppade en hel del i slutet av matchen, för att sedan ta beslutet att: "Nää - nu släpper vi det här och går vidare".
*************************
På måndag möter vi Oskarshamn hemma i Rocklunda. Då jävlar!
****************
För ishockey är nummer ett. Det finns helt enkelt ingenting som fascinerar och engagerar så mycket och så många. Känslor. Det är vad hockey handlar om. En hockeymatch utan känslor inblandade, är som att dricka en varm och avslagen bira. Kass, helt enkelt.
*******************
Nu senast blev det en svidande förlust i Uppsala mot Almtuna. Till på köpet i arenan med det mest fasansfulla namnet i hela hockeyvärlden: "Metallåtervinning Arena". Men oavsett namnet - VIK gör en så erbarmligt ynklig match, att man bara tappar haken och knappt tror sina ögon. Erkänner att jag deppade en hel del i slutet av matchen, för att sedan ta beslutet att: "Nää - nu släpper vi det här och går vidare".
*************************
På måndag möter vi Oskarshamn hemma i Rocklunda. Då jävlar!
Per Morberg...
...gillar jag INTE! Men den här intervjun med honom är så jäkla bra att jag bara måste få dela den med er:
-Osympatisk, dumdryg och ondskefull. Under hela sin skådespelarkarriär har Per Morberg gestaltat obehagliga figurer. Men som brutal machokock i matlagningsprogrammet "Vad blir det för mat" fick han i somras plötsligt känna på hur det är att bli folkkär.
Fast han verkar inte vara särskilt glad för det när vi träffades över lunch.
Känns det inte lite märkligt att plötsligt bli folkkär som tv-kock?
– Ja, haha. Livet är märkligt, eller hur?
Men hur känns det?
– Jag skiter i det totalt, jag skiter i det. Jag skiter i alltihop!
Det tror jag inte att du gör.
– Jag hatar att göra intervjuer! Jag har gjort det i 25 år. Jag är fed up, jag är så fed up på att tala om vad fan jag gör för någonting och vad folk tycker om det. Samma jävla skit varenda gång. Kan vi inte snacka om någonting annat?
Vad vill du snacka om då?
– Ingenting egentligen. Inte ett skit! Jag vill bara sitta tyst hela tiden.
Du har inget att säga om det som händer innan och bakom, tankar och idéer, det som inte visas i tv?
– Jag tycker inte att det är intressant att berätta om det.
Varför inte? Du använder till exempel rätt okonventionella redskap. Skär lamm med sticksåg och skalar potatis med högtryckstvätt?
– Det har jag gjort i 15 år. Och det ser man ju där, vad fan ska vi sitta och prata om det för? Titta på det, säger jag. Folk kommer fram på gatan och säger: "Fan, vad jag gillar ditt program". Åtta personer på vägen hit stoppade mig och sa det. Då blir jag glad och säger tack. Det räcker! Jag har hatat den här jävla intervjusituationen ända sedan innan jag kom in på scenskolan. I 30 år!
Du vill inte ens ge ditt program extra uppmärksamhet nu när det sänds i mer undanskymda TV4 Plus?
– Jag skiter i det också. De får sända det var fan de vill! Det skiter väl jag i! Det får gå precis vad fan de vill! Måste jag ha några åsikter om det också? Vad är det du vill veta, vad är det jag ska berätta? Jag har ingen lust att lämna ut mig. Jag har ingen lust att tala om varför jag tycker det är jobbigt att bli intervjuad ... Hur ska du göra reportage om det här då? Skriva att jag är en gris bara? Gör det!
Eftersom du inte är intresserad av att prata så föreslår jag att vi avslutar lunchen under tystnad.
– Ja, har du inga frågor så kan vi avsluta den här intervjun.
Du vill ju inte svara på några.
– Jag svarar ju på frågorna hela tiden. Men du ställer ju inga.
Du, vi avslutar det här nu.
– Okej, det är inga problem för mig. Tack då.
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Så hanterar man en intervju!
-Osympatisk, dumdryg och ondskefull. Under hela sin skådespelarkarriär har Per Morberg gestaltat obehagliga figurer. Men som brutal machokock i matlagningsprogrammet "Vad blir det för mat" fick han i somras plötsligt känna på hur det är att bli folkkär.
Fast han verkar inte vara särskilt glad för det när vi träffades över lunch.
Känns det inte lite märkligt att plötsligt bli folkkär som tv-kock?
– Ja, haha. Livet är märkligt, eller hur?
Men hur känns det?
– Jag skiter i det totalt, jag skiter i det. Jag skiter i alltihop!
Det tror jag inte att du gör.
– Jag hatar att göra intervjuer! Jag har gjort det i 25 år. Jag är fed up, jag är så fed up på att tala om vad fan jag gör för någonting och vad folk tycker om det. Samma jävla skit varenda gång. Kan vi inte snacka om någonting annat?
Vad vill du snacka om då?
– Ingenting egentligen. Inte ett skit! Jag vill bara sitta tyst hela tiden.
Du har inget att säga om det som händer innan och bakom, tankar och idéer, det som inte visas i tv?
– Jag tycker inte att det är intressant att berätta om det.
Varför inte? Du använder till exempel rätt okonventionella redskap. Skär lamm med sticksåg och skalar potatis med högtryckstvätt?
– Det har jag gjort i 15 år. Och det ser man ju där, vad fan ska vi sitta och prata om det för? Titta på det, säger jag. Folk kommer fram på gatan och säger: "Fan, vad jag gillar ditt program". Åtta personer på vägen hit stoppade mig och sa det. Då blir jag glad och säger tack. Det räcker! Jag har hatat den här jävla intervjusituationen ända sedan innan jag kom in på scenskolan. I 30 år!
Du vill inte ens ge ditt program extra uppmärksamhet nu när det sänds i mer undanskymda TV4 Plus?
– Jag skiter i det också. De får sända det var fan de vill! Det skiter väl jag i! Det får gå precis vad fan de vill! Måste jag ha några åsikter om det också? Vad är det du vill veta, vad är det jag ska berätta? Jag har ingen lust att lämna ut mig. Jag har ingen lust att tala om varför jag tycker det är jobbigt att bli intervjuad ... Hur ska du göra reportage om det här då? Skriva att jag är en gris bara? Gör det!
Eftersom du inte är intresserad av att prata så föreslår jag att vi avslutar lunchen under tystnad.
– Ja, har du inga frågor så kan vi avsluta den här intervjun.
Du vill ju inte svara på några.
– Jag svarar ju på frågorna hela tiden. Men du ställer ju inga.
Du, vi avslutar det här nu.
– Okej, det är inga problem för mig. Tack då.
''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Så hanterar man en intervju!
Sagan om ringen
Ingen som känner mig kan ha undgått att jag gillar hockey? Eller - gillar, hockeyn är för mig en livstids passion, ett levnadssätt, något som är lika oumbärligt i mitt liv som min allra närmaste familj. Förresten - VIK ÄR min familj! Hockeyn har gett - och ger fortfarande -
så fantastiskt mycket. Förmånen att få träffa massor av intressanta människor, mer eller mindre kända. I går tisdag, var det match i Rocklunda (Jag vägrar konsekvent att kalla det för ABB Arena Nord) mot norrländska Asplöven.
*******************
Då kom han tillbaka. Det var litet av en kombination med "Sagan om ringen" och "Konungens återkomst". Jag hade precis informerat mina nya pressvärdinnor Anna och Petronella om vikten av att endast släppa in ackrediterad personal på pressläktaren. "Bortsett från en - nämligen VIK:s tränarlegendar Svenåke Svensson! Han har alltid fri passage - kom ihåg det!". Och vad händer? Jo, givetvis dyker han upp, Svenåke!
******************
Som alltid med ett strålande varmt leende och som alltid stolt uppvisande sin Stanley Cup-ring. Den som han fick i egenskap av scout för Boston Bruins, då laget vann NHL-slutspelet för ett par år sedan. Ringen är fantastisk. Innehållande 400 (!!!!) diamanter och värderad till cirka 30.000. Dollar!!! Jag lovar att man grips av ödmjukhet när man får prova dyrgripen, som innehåller cirka 91 gram vitt guld!
******************
så fantastiskt mycket. Förmånen att få träffa massor av intressanta människor, mer eller mindre kända. I går tisdag, var det match i Rocklunda (Jag vägrar konsekvent att kalla det för ABB Arena Nord) mot norrländska Asplöven.
*******************
Då kom han tillbaka. Det var litet av en kombination med "Sagan om ringen" och "Konungens återkomst". Jag hade precis informerat mina nya pressvärdinnor Anna och Petronella om vikten av att endast släppa in ackrediterad personal på pressläktaren. "Bortsett från en - nämligen VIK:s tränarlegendar Svenåke Svensson! Han har alltid fri passage - kom ihåg det!". Och vad händer? Jo, givetvis dyker han upp, Svenåke!
******************
Som alltid med ett strålande varmt leende och som alltid stolt uppvisande sin Stanley Cup-ring. Den som han fick i egenskap av scout för Boston Bruins, då laget vann NHL-slutspelet för ett par år sedan. Ringen är fantastisk. Innehållande 400 (!!!!) diamanter och värderad till cirka 30.000. Dollar!!! Jag lovar att man grips av ödmjukhet när man får prova dyrgripen, som innehåller cirka 91 gram vitt guld!
******************
Vi laddar för fullt!
Nu är vi snart framme vid "The final count-down" och då snackar jag givetvis om avresan till USA för våran del. Torsdag morgon 25/9 kl.09.05 är det sagt att vårt plan ska lyfta från Arlanda, med destination Newark Airport i New Jersey,USA! Men vi lämnar Västerås redan på onsdag kvällen, hämtar upp vårt resesällskap Anders och Anneli,och åker till Arlanda. Där vi varvar ner, sover och går upp utvilade tidigt på morgonen. Allt för att slippa gå upp extremt tidigt på torsdag morgon och dra iväg från Västerås.
******************
Nu kan i stället relaxa, hotellet ligger faktiskt ihopbyggt med Arlanda Airport,så vi går ner och checkar in bagaget,återvänder till hotellet och käkar frukost i lugn och ro och sedan - drar vi!
*****************
Det kommer att bli fantastiskt. Vi kliver av planet i Newark, hoppar på nästa som tar oss till Nashville, där vi beräknar landa 18.00 lokal tid. Där stannar vi sedan tre nätter, hämtar ut en bil och åker vidare mot Memphis. Där blir det två övernattningar, sedan rullar vi söderut mot New Orleans, där jag firar min stora dag! Men i mellanpartiet väntar tre näter "on the road", där vi inte har något alls inbokat! Tre nätter i New Orleans och sedan flyger vi till Las Vegas för att förstärka reskassan.
*********************
Så ser grundplaneringen ut. Men det kommer att hända saker emellan. Det kan jag lova. En hel del överraskningar kommer jag att berätta om senare och - ja, vi får väl se! Men ni får gärna följa våra äventyr här på bloggen. Jag räknar med att kunna rapportera fortlöpande.
********************
******************
Nu kan i stället relaxa, hotellet ligger faktiskt ihopbyggt med Arlanda Airport,så vi går ner och checkar in bagaget,återvänder till hotellet och käkar frukost i lugn och ro och sedan - drar vi!
*****************
Det kommer att bli fantastiskt. Vi kliver av planet i Newark, hoppar på nästa som tar oss till Nashville, där vi beräknar landa 18.00 lokal tid. Där stannar vi sedan tre nätter, hämtar ut en bil och åker vidare mot Memphis. Där blir det två övernattningar, sedan rullar vi söderut mot New Orleans, där jag firar min stora dag! Men i mellanpartiet väntar tre näter "on the road", där vi inte har något alls inbokat! Tre nätter i New Orleans och sedan flyger vi till Las Vegas för att förstärka reskassan.
*********************
Så ser grundplaneringen ut. Men det kommer att hända saker emellan. Det kan jag lova. En hel del överraskningar kommer jag att berätta om senare och - ja, vi får väl se! Men ni får gärna följa våra äventyr här på bloggen. Jag räknar med att kunna rapportera fortlöpande.
********************
