engulsvartgurka.blogg.se

Stötte på en gammal bekant i dag,som jag inte sett på väldigt länge. Vi språkade en stund om ditt och datt (jo,naturligtvis om hockey oxå...),beklagade oss givetvis - som man alltid gör - och avslutade - som vanligt - med: "Det var nog bättre förr". Frågan är : var det verkligen bättre förr? Det första raka svaret är: Nej - absolut inte. Men med litet eftertanke så kommer tanken krypande: Men tänk om det var det? Vaa? Jag har tidigare nämnt att 60-talet känns som "mitt" decennium. Då man precis slutade skolan,började jobba, umgås med kompisar på ett annorlunda sätt än när man var 14-15,åkte på livets första chartersemester,slussade in i vuxenvärlden och blev medveten om livet. Det fanns två radiokanaler,en (!!!) TV-kanal - svartvit - som dessutom inte tilläts visa några program på onsdagar (!!!),inga mobiltelefoner,inga datorer,inga TV-spel. Hur tusan kunde vi leva så?

I dag har allt det där förändrats. Till det bättre? Tjaa,både ja och nej. Men mitt svar på den inledande frågan blir: Nää,.det var INTE bättre förr. Men det var mindre krav;mindre press;mindre stress och färre "måste". De inledande åren på 60-talet upplevde jag som totalt kravlösa. Man hade alltid roligt! Så med risk för att verka tjatig - 60-talet,det var då allt började. Då öppnades livet och - världen!

*************

I svarta stunder undrar jag ibland vart världen är på väg. Det är bombdåd;dödliga tromber;orkaner;slukhål och till råga på allt så får Tottenham finna sig i att Arsenal placerar sig före i tabellen. Fy för satan. Jag hänvisar till den klassiska låten av Svenne Rubins band: "folköl och dunka,hip-hop och bequerel,lågtryck och influensa,måndagar,mygg och mjäll,kalhyggen,punk och djupgas,knott,hemorröjder och moms,folköl och dunka-dunka,bandy - baciller och broms". Jag tror jag ändrar mig - det VAR nog bättre förr...

************

Mina svarta stunder uppvägs dock av de ljusa. Och de allra ljusaste får jag av mina barnbarn. Det räcker med någon timmes samvaro med Anna och/eller Erik för att jag ska inse att livet är såååå underbart. I dag hade jag lyckan att få ett SMS från Anna,som ville äta lunch med mig! Det kom faktiskt en glädjetår. Vi tillbringade en - för mig - ovärderlig timme på en av stans restauranger och hade en obetalbar samvaro. SÅ - jag ändrar mig igen: livet är för underbart!

************

Har ni hört näktergalen? Inte? Ansträng er då och försök lokalisera den här minimala fågeln (17 cm lång). Den har ett "röst"-omfång som är fullständigt makalöst och frambringar sång,ljud och toner så att man blir helt förundrad. Hade t.o.m. lyckan att få syn på den här ytterst svårskådade figuren. Jädrar vad den kan drilla! Ett härligt vårtecken.